Visar inlägg med etikett Recensioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Recensioner. Visa alla inlägg

söndag 13 januari 2013

Med segerrika vapen, Mosher


Namn: Femtekolonnare - Med Segerrika Vapen
Skivbolag: Stängda Dörrar
Producent: David, High Five Lo-Fi Productions
Format: Kassett
Utgivningsår: 2010

Om nu de senare släppen In Vino Veritas och Valguiden upplevdes som kort, koncist och fritt från krångel är det inget mot för Femtekolonnares mangel i Med Segerrika Vapen. Denna kassett beskrivs förmodligen enklast och rättvisast som en våldtäkt mot din hörsel. Formatets smutsiga ljudbild blandas med bröt och vrål, med undantag för “Calle Konung & Co” som ger en kort inblick i bandets mer melodiska repertoar. Det är en krigsföring mot våra hörselgångar, och jag har svårt att avgöra om det är genialiskt eller förjävligt.

http://www.mosher.se/recensioner/som-en-valdtakt-mot-horselgangen/

Välkommen till Växjö, Mosher



Namn: Femtekolonnare - Välkommen Till Växjö
Skivbolag: Ingen Våg
Producent: Kongh-Tomas
Format: Kassett
Katalognummer: Ingen Våg 013
Utgivningsår: 2012

Det märks tydligt att Välkommen Till Växjö är det senaste alstret från Femtekolonnare. Dess mangel á la Håll Käften Vad Vill Du!? och Kaos Kris Och Helvete ger vid det här laget en viss igenkänningsfaktor. Men redan vid “Och bilen går bra” börjar en viss utveckling skymtas – ett för bandet lugnare tempo blandas med mer melodi. Och i nästkommande spår “Öjaby – Växjös rövhål” bjuds lyssnaren till och med på hockeykörer. En tydlig utveckling (eller regression beroende på hur man ser på det) sedan föregående släpp. Ja, Välkommen Till Växjöär på intet sätt något positivt PR-trick signerat kommunen, och samtidigt Femtekolonnares bästa släpp hittills


http://www.mosher.se/recensioner/femtekolonnares-basta-och-senaste-slapp/

fredag 28 september 2012

Välkommen till Växjö, Recension av Lukinzine


Bolag/Distributör: Ingen Våg
Utgivningsår: 
2012
Format:
 
MC
Betyg: 
7/10

Man kan kalla det som Femtekolonnare sysslar med för lite av varje för här samsas både grindcore och fastcore med hardcore och punk, och lägger man örat riktigt nära renset så kan man även skymta lite slängar av vad man skulle kunna kalla för powerviolence. Med andra ord är det här hårt, grisigt och över på sju minuter. Det vill säga att de sju spåren delar på ungefär en minut var, och det är precis vad en mänsklig kropp klarar av när det kommer till sådana här musikaliska attacker.
Trummorna blastbeatar som om domedagen väntade runt hörnet och sången har en sådan naglar-på-svarta-tavlan-desperation att man inte vet om man ska skrika eller gråta av lycka. Att killarna även får in lite d-takt på vissa ställen när de vågar dra i nödbromsen är ett plustecken i min bok, för det är nämligen där de finner sin riktiga identitet och därmed sticker ut från mängden. Bästa spåret är Spela snabbare, och det endast för att dess enkelhet går rakt in i öronen och ner i hjärtat. Kärlek vid första överkörningen.

torsdag 6 september 2012

Recension av Valguiden, Mosher

Namn: Femtekolonnare - Valguiden
Skivbolag: Osignerade
Producent: David, High Five Lo-Fi Productions
Format: CD
Utgivningsår: 2010

Om du tycker In Vino Veritas var en lämplig utmanare till allt vad rens innebär bör Valguiden få dig på andra tankar. Med åtta spår som tillsammans spänner över cirka fem minuter påValguiden ger In Vino Veritas sken av att vara timslång musikteater. Valguiden är dock icke teater. Den tydliga röda tråden löper även genomgående på detta släpp, där borgerligheten får motta sin del av knytnävar för att till sist mynna ut i spåret “SD”. Det är rens från första sekund till femte minuten, och ironiskt nog blir dess grind smutsigare och smutsigare. Kommentarer överflödiga.

http://www.mosher.se/recensioner/fem-minuter-rens-fran-femtekolonnare/

onsdag 29 augusti 2012

Recension av In Vino Veritas, Mosher




Namn: Femtekolonnare - In Vino Veritas
Skivbolag: Osignerade
Producent: David, High Five Lo-Fi Productions
Format: CD
Utgivningsår: 2010

Som tidigare ofta sagts – det är inte så mycket att orda om. Och så även angående Femtekolonnares In Vino Veritas. 
Det är rens blandad utan krångel. Vad annat är att förvänta sig i ett släpp där den längsta låten klockar in på strax
 över minuten, och albumet elva minuter långt? Fragment från filmer blandas med en avsky för borgerligheten,
 milt sagt. “EU – Evig Underkastelse” och Knutna Nävar-covern “Sången om Stalin” är spår värda att nämna, 
för dig som är svag för rens i Håll Käften, Vad Vill Du!? och Kaos Kris Och Helvete-manér.
Och med de orden tänker jag efterleva Femtekolonnares devis: Håll det kort, koncist och utan tjafs

söndag 15 juli 2012

Recension av Välkommen till Växjö, Braindead Zine



 
FEMTEKOLONNARE "Välkommen till Växjö" Cassette Tape/"Valguiden"/"In Vino Veritas" Demo CDR's
Release date: 2012

Review: Sporting a name that translates to Fifth Columnist, this band from Växjö, Sweden is a frantic whirwind of blistering, fast hardcore/punk, with some very expeditious drumming that'll blast you on the spot with grindcore speeds or d-beat you to crusty death... Femtekolonnare just cuts to the chase! Guitar playing is fast, abrasive and raw, but totally in control with some awesome rock n' roll twists at times... Regarding the vocals, this is very nasal, high screaming kind of stuff, (sometimes almost reaching Seth Putnam's levels of obnoxious intensity!) actually it sounds like two screaming dudes answering each other but both vocal registers stay in a similar range (except maybe for some gang backing vocals and such). This is one's actually a really good companion band to Massgrav, displaying the same raging, speed-crazed shredding masterfulness. The type of hysterical, non-stop grinding fury that just puts me in a good mood! From what I could gather and translate lyrically this seems pretty cynical and nasty as it should...
I'm basing this review on 3 releases. The cassette tape which seems to be the most recent release and features 7 tracks + 2 previous demos... All of them are really short but really sweet.
http://femtekolonnare.blogspot.se/
http://www.facebook.com/pages/Femtekolonnare/176922734937
"Välkommen till Växjö" -Track List: A: 1)Och bilen går bra 2)Öjaby - Växjös rövhål 3)Varför vaska champagne 4)Spela snabbare
B: 1)Man kan verkligen lita på att folk ställer upp 2)Alla skrattar åt snuten 3)Ett jävla daltande
"In Vino Veritas" Track List:1)Det Som En Gang Var (0:11) 2)Karl XII (0:36) 3)Ledmotiv For Arbetsliv (0:48) 4)Fina Texter (0:29)
5)Grevar Och Baroner (0:49) 6)Jkpg Hardcore (1:09) 7)En Naziist Med En Drom (0:44) 8)Ta En Folkol Och Var Som Folk (0:36) 9)Privatisera Mera! (1:08) 10)EU-Evig Underkastelese (0:21) 11)Hippiesvin (0:51) 12)Hata Alla Borgarsvin (0:13) 13)Skicka Dem Till Gulag (1:04) 14)Fred, Karlek Och Javla Dumheter (0:54) 15)Intellekktuella Eliten (0:39) 16)Sangen Om Stallin (Knutna Navar Cover) (0:35)



http://www.grindgore.net/12-06sw.html#femtekolonnare-valkommen

Recension av Välkommen till Växjö, Slavestate Magazine


Femtekolonnare - "Välkommen till Växjö"
(Ingen våg) § § §
Att Växjötrions senaste släpp innehåller en låt vid namn ”Spela snabbare” kan vara dagens/veckans/månadens största utslag av ironi. Femtekolonnare är nämligen ett av de snabbast manglande banden jag känner till, och tillsammans med sina käftsmällsärliga texter är det svårt att inte lägga märke till bandet.
”Välkommen till Växjö” är Femtekolonnares fjärde släpp, varav det andra i kassettformat, och med självklara hits som ”Öjaby – Växjös rövhål”, ”Man kan verkligen lita på att folk ställer upp” och ”Alla skrattar åt snuten” visar de än en gång var det där berömda skåpet faktiskt ska stå. Du jävlas liksom inte med ett band som sparkar åt alla håll samtidigt och dessutom gör det hårdare än de flesta andra.
Själva beskriver de sig dock som ett band som hellre dricker folköl i replokalen än att spela live, vilket väl får anses vara en klart acceptabel inställning till livet. Och med tanke på tempot de sju kompositionerna håller, även en högst imponerande inställning. Vanliga människor brukar väl mest bli trötta och långsamma av folköl, eller?

Recension Välkommen till Växjö, Hipness as a Second Language


If you have been reading this blog long enough, you’ll have noted a recurring theme in a number of my reviews regarding prejudices and reserving judgment. My rampant liberalism aside, this can be attributed to the fact that my opinions are most often proven spectacularly wrong.

Case in point: my treatment of Swedish grindcore and powerviolence. Despite a general affinity for Sweden itself, I find that too often the grindcore it exports seems to share an overly-manicured, safe quality with its famous death metal. Acts like Rotten Sound, Splitter, Sayyadina, even Nasum sound too polished, too over-engineered to me, lacking the violence and urgency that makes this style so vital. For this reason, I generally write off most Swedish extreme music as embracing this pitfall. And most of the time, I’m right.

In this case, however, it was quite a pleasant surprise to be proven wrong by the dirty, blastbeaten Swedish fastcore of Femtekolonnare and their newest tape, the seven-track Välkommen till Växjö.

Led off by a vocal sample that ends in a “One, two, one-two-three-four” count off, A-side opener “Och bilen går bra” smashes open into a high-pitched grind that gradually commingles with punk riffage until finally blinking out of existence to usher in the next track. The EP’s exact middle, the awesomely titled “Spela Snabbare” (“Play faster”) finds the band indulging its most punk rock tendencies, riding a simple (but gut-level satisfying) chord progression through a series of changes, including a shout/scream call-and-response between vocalists Fritjof and Jonas. Speed-freaked closer “Ett jävla daltande” ends the tape on a frantic note, though the band still leaves room for two second-long drum breaks that offer another example of the vital stylistic diversity that distinguishes this band from its peers.

Lyrically, the band favors a humorous, often satirical anti-establishment style, evidenced by titles that Google Translate tells me mean things like “Everyone Laughs at the Cops” and “Öjaby -Växjö's Asshole.” That humor is a crucial ingredient to what would otherwise be a collection of finger-pointing sociopolitical punk songs, not exactly uncommon to this style of music.

Välkommen till Växjö’s packaging is minimally but tastefully designed, all blacks, white and greys, as befits a DIY hardcore tape of its ilk. Drummer Carl’s choice of typography and abstracted, militant images recalls the old school in a modern way that comes off as referencing rather than aping it.

This release, neither the band’s most aggressive nor its most crust-leaning, offers an effective entry point to the rest of their catalog for that very reason. It’s this balance of styles that makes Femtekolonnare so noteworthy, blistering energy and light-hearted, moshing punk trading off in such equal measure that they serve as a suitable soundtrack to both riotous anger and righteous air-drumming.

Välkommen till Växjö is available through Ingen Våg.

The band have also recorded material for a split with Germany's Love Channel, expected to be released some time this year on Vulgar Records.

Other Releases
In Vino Veritas (2010)- 16-track cd-r and the band’s longest release to date. Notable track(s): “Hippiesvin”, “Fred, kärlek och jävla dumheter”

Med segerrika vapen (2010)- 4-track tape that includes one of my favorites from the band, “Tafatta snutkukar.” Notable track(s): “Tafattasnutkukar” 

Valguiden (2010)- 8-track cd-r released a month before the Swedish parliamentary election that dedicates a track to slamming each of the Swedish political parties. Notable track(s): “Sossarna”, “Källsorteringspartiet"


tisdag 26 juni 2012

Recension av Välkommen till Växjö Undergrindzine


It’s been such a long while and I have been way to busy with other things, but the cassette tape I got in from Swedish punk band Femtekolonnare woke me up from my slumber making me realize I have been putting off things for way too long. 
These guys sent me a tape with 7 tracks of their latest work. It’s definitely not punk in its more general sense so no punk-rock tunes on this one. Add some extra speed  and mangle it through the grinder and you have a harsh punk sound that makes an impression. A good one if you ask me. 
All lyrics are in Swedish and topics are generally a criticism. With song titles like “lazy and stupid cops” and “bands playing bad on expensive equipment” you know what Femtekolonnare is about. 
Välkommen till Växjö is a follow up to several CD-R’s releases and a previous tape, but for this one Femtekolonnare went with Ingen Vag Kassetter for their release. 
If you need more harsh underground punk to add to your collection then you should get in touch.
Email: ingenvag@gmail.com


Recension av Välkommen till Växjö, Blogg as fuck


Femtekolonnare - Välkommen till Växjö Kassett

Ny kassett med Femtekolonnare från Växjö, släppt av Ingen Våg. 7 låtar på lika många minuter så det sparas inte på krutet. Inget onödigt krånglande. För det mesta handlar det om rätt opolerad punkig grind, men även en hel del d-taktspartier finns att finna. Lägg där till sång av den ljusa/skrikigare sorten och du får en hint om hur det låter. Jag tycker att det är helt okej faktiskt, och det beror nog mycket på att det inte körs på i 200 hela tiden utan att det kommer lite grejer som sticker ut lite här och där som ter sig i lite olika former. Annars grötar det lätt ihop sig (i min skalle iaf). Bäst på denna kassetten tycker jag lätt är "Spela snabbare" där dom kör få ackord med långsamma byten och slänger på svinsnabba trummor på det. Lite Massgrav vibbar på den låten faktiskt vilket gillas av mig. En schysst kassett som är precis lagom lång.


torsdag 23 februari 2012

Cow Magazine om de tre första

Två CD och en kassett damp ner i lådan för en tid sedan och en mängd låtar fanns att lyssna på. Jag trodde att det skulle bli en stor uppgift att sätta tänderna i materialet men till tji fick jag när jag insåg att inte många låtar var över minuten lång.
Femtekolonnare kör ett mangel som självklart drar tankarna till ett gamla band som till exempel Protes Bengt, som satte ett fyrtiotal låtar på en sjutumssingel, men med sjukt mycket mer grindmangel och även till de nutida kaospunkarna i Krimtänk. Det är små korta vansinnesverk med lustiga titlar och ibland hinner man till och med höra lite bra grejer som är över snabbare än vad de kom.
Jag kan vara lite kluven till den här sortens grind. Visst gillar jag korta låtar men när de t handlar om 20-50 sekunder så är det ibland lite väl kort ibland. För mig gäller det att fånga uppmärksamheten med något speciellt och det lyckas bandet med ganska ofta men i längden (den inte så långa längden) kan jag känna mig lite otillfredsställd. Visst fan har de något som jag uppskattar och jag skulle nog gilla att se dem lira live, men det gäller att vara på humör.
Om man verkligen gillar mangelmangelmangel i 190 med kortakortakorta låtar så är det hög tid att köpa på sig Femtekolonnares grejer nu!

Slavestate om Med segerrika vapen


Den småländska grindcoretrion förnekar sig inte. Sedan deras ”In vino veritas”, en ordentlig känga mot ungefär allt och alla och lite till, har de både lyckats knåpa ihop ”Valet 2010”, en mini-CD där låtarna i tur och ordning avhandlar våra riksdagspartier, och fyralåtarskassetten ”Med segerrika vapen”.
Med sitt blodindränkta konvolut (människoblod och inget töntigt grisblod, enligt uppgift från medlemmarna själva) är det lite så att jag drar mig för att vidröra eländet, men när jag väl tagit mod till mig och plockat ur kassetten ur omslaget kan jag ju lika gärna lyssna. Låttitlarna talar sitt tydliga språk, på A-sidan återfinns ”Man blir så jävla trött”, ”Tafatta snutkukar” och ”Vinylpunkare”. B-sidan består av ett enda spår, ”Calle Konung & Co”. Femtekolonnare skulle någonstans kunna sägas vara värdiga arvtagare till betydligt mer kända/kultförklarade Massgrav, både vad gäller attityd och sound, det handlar alltså om råsnabb lo-fi-grindcore på svenska.
A-sidans tre spår lämnar inte mycket paus för andrum, tre snabba grindcoredängor på max lika många minuter avverkas, och med undantag för något enstaka midtempo-break är det motorvägsfart rakt igenom. Precis som det ska vara. Att B-sidan innehåller ett enda spår skvallrar om en viss differens i låtlängd och/eller tempo, och visst – betydligt längre är den, ”Calle Konung & Co”, och visst innehåller den ett tungt, nästan doom-influerat parti, men på det stora hela är det straight up grindcore Jonas, Fritjof och Karl levererar. Och de gör det med den äran.


My Last Chapter om In vino veritas

I discovered this band by accident on some blog I stumbled upon. Truth be told I couldn’t tell you exactly when/where I first heard of them. But what I can tell you is it certainly didn’t take long before I fell head-over-heels in love with their sound. If I said it took only a couple of minutes, that’s about five or six songs. 

Femtekolonnare starts off blasting, screaming blasphemies in every direction. It’s difficult to decide exactly what genre we’re dealing with here; they mix and match from all corners and across borders. Fastcore, rawpunk, crustcore, powerviolence, grindcore, whatever… One thing’s for sure; it’s punk. While I think a lot of people will compare these three lads to Massgrav(which I suppose serves its purpose, they do have a certain familiarity), this is so much more. Imagine the frenzied hardcore of The Locust mixed with the grinding of My Minds Mine/Blood I Bleed, the wicked fastcore blasting of xBraniax, the grindcore of Yacøpsæ, both the early grinding years as well as the later crusty years of Anatomi-71 and a huge dose of pure adrenaline, a massive slab of rage, and you’ve got yourself Femtekolonnare. But as I said they definitely cross the borders as well, just take a listen to the melodic intro to Privatisera mera!, or the black metal guitar line of Grevar och baroner. 

In vino veritas is an intense experience, with sixteen tracks lasting eleven minutes. Two lads screaming at the top off their lungs, but surpassing the regular dual vocal theme with their constant overlapping screams, adding even more energy to the already insanely adrenaline pumping recipe. It’s fast as hell, but with tons of nuances crammed into such short songs. They spew hatred on almost everything imaginable, from local politicians to governmental politicians, from hippies to pacifists, modern hardcore, straight edge practitioners, reggae listeners, neo-Nazi’s, and EU. Even Varg Vikernes gets a beating in Det som en gang var. While the lyrics are draped in sarcasm and irony they do get pretty damn serious with their manifest against drug companies and the privatization of pharmacies in Sweden, entitled Privatisera mera!. This demo comes highly recommended if you’re looking for intense grinding hardcorepunk. 

Written by Kristoffer - April 29, 2011




http://www.mylastchapter.net/index.php?page=femtekolonnare---in-vino-veritas-cd-r

My Last Chapter om Med Segerrika Vapen

Instead of a CD-R this new demo got released the old fashioned way; on tape. But unlikeFemtekolonnare’s previous demos this one actually has a label behind it. This is the band’s third release in less than a year, so we’re undoubtedly dealing with bloody productive guys. Judging from these four tracks I can definitely state that the quality doesn’t suffer from it, which I of course love. But what I don’t love is the fact that the tape cover is smeared with blood. I suppose it’s just another kick by their funny bone, sort of making fun of the whole depressive black metal scene, but I still find it somewhat revolting.

Nonetheless this is the band’s strongest material to date. It feels a bit like they’ve taken a step towards more pure grind, and I think the opening track, Man blir så jävla trött, might be their fastest one (I’m too lazy to actually check, so it’s an uneducated guess). It blasts like freakin’ crazy, and it’s ridiculously intense. But they don’t lose touch of their hardcorepunk roots, and the slower parts of the first three tracks reek of old school crust. The second half of Tafatta snutkukar reminds me a whole lot of older Diskonto recordings, and it strikes me thatFemtekolonnare do carry some similar attributes to said band. I don’t know whether or not to label it fastcore, powerviolence or grindcore, it feels like Med segerrika vapen is all of the above. They slickly mix and match from all kinds of genres, grinding it to bits in their own brand of frenzied mangle. 

Flipping the tape over you’ll find the act’s longest track to date, clocking in at just over two minutes. They’ve only got four or five other songs altogether that even make it to one minute, soCalle konung & co definitely wins the race. After half a minute they take a break from their usual blasting and go for a slow and sludgy ride, dooming for a while before the rage continues. They’re not afraid of sprucing things up, they’re certainly not afraid of incorporating genres you wouldn’t except, and they deliver it with such compelling conviction you’ve got no choice but to surrender to the almighty force that is Femtekolonnare. 

Written by Kristoffer - April 29, 2011 

http://www.mylastchapter.net/index.php?page=femtekolonnare---med-segerrika-vapen-mc

My Last Chapter om Valguiden

Only a few months after the release of In vino veritas Femtekolonnare released their new demo; Valguiden. About a month before the Swedish parliament election it was unleashed, and it contains eight tracks, all dedicated to the political parties that was in question. Reading the lyrics it’s clear the rage haven’t dissipated, and upon pressing play I can tell you the music hasn’t changed all that much either.

One thing’s for sure, the sound’s much harsher, giving them a rougher and dirtier approach, which actually gives me an eastern/southern European grindcore flavour. The recipe for success is still blasting punky goodness, mixing fastcore, powerviolence, crust and grindcore. While it’s mainly blasting like crazy, they do offer lots of variety in the ways of drum patterns, tempo changes and such. Just as they’ll suddenly throw in a classic hardcore breakdown (as in Nya arbetarpartiet), and the first verse of Sossarna just reek of old school hardcorepunk from back in the days, all except the vocals that is. Two high-pitched squealing guys share the screaming duties, and it’s done in such a hurry and frenzy it injects a buttload of intensity, and the lyrics are so maniacally delivered it’s spot-on impossible to keep up if you’re not holding the lyrics in front of you. It doesn’t always help to have the lyrics, you’ll still get lost in the insane tempo. What I also noticed in the previously mentioned Sossarna is the hint of Eddie Meduza towards the end. I’ve never gotten the Meduza hype, but I at least managed to identify that. 

Each and every political party represented gets a real booting, right or left winged. It seems these lads are pissed about just everything, hating just about anything. And all lyrics are written in the same cynical and sarcastic manner. It works well with the raging music. It’s fast, blasting, raw, energetic, intense, adrenaline-inducing hardcorepunk. 

Written by Kristoffer - April 29, 2011 




http://www.mylastchapter.net/index.php?page=femtekolonnare---valguiden-cd-r

Skippers Corner om de tre första

Femtekolonnare skickade mig ett fett paket bestående av 2 CD-R & en kassett. "In Vino Veritas" innehåller 16 låtar & klockar in på 11 minuter, här går det alltså undan. Fan vet vad jag ska skriva men jag gillar det som fan, ettt  inferno av ljud & oljud. Kolla upp & är du bandbokare så boka! Nästa släpp vill jag se på vinyl.

http://sailorpunk.blogspot.com/2011/04/reviews-april-2011.html

Critical Mass om Valguiden och Med segerrika vapen


"Jag måste ge ett ärligt svar, jag måste ge en tydlig signal till svenska folket, att tro inte på politikerna..."

Med ovanstående citat av statsministern Reinfeldt själv, inleder VäxjötrionFEMTEKOLONNARE andra låten "Nya arbetarpartiet" sin tredje demo "Valguiden" (första på bränd cd-r då de två tidigare var kassetter... vadå punk eller?).
Samplingen kan också ganska väl sammanfatta innehållet på denna åttaspårs skiva som klockar in på drygt fem minuter. Med en lätt hysterisk råpunk, på gränsen till grind, så sågar man alla åtta riksdagspartier längs med fotknölarna där man viger en låt åt varje parti. Ingen kommer undan, utan alla får smaka på en stenhård käftsmäll av genuint politikerförakt.

Ibland tycker jag mig höra likheter med MASSGRAV, men någonstans i manglet finner jag även en egen liten personlighet. Att göra något helt nyskapande i denna ganska "trånga" genre är nog en omöjlighet, men känslan finns där definitivt. Vill även passa på och ge en eloge för det fyndiga namnetFEMTEKOLONNARE som man lite förenklat kan översätta som en nedsättande benämning på en underjordisk motståndsrörelse, vilket de verkligen lever upp till både i musik och text.

Jag fick även äran att recensera deras kassett "Med segerrika vapen" som med sina fyra spår rotar i samma trevliga musikaliska gytter. Det är även här fullt ställ som gäller och vad en bromspedal är för något verkar bandet inte ha en aning om. Men det tuffaste med kassetten är ändå att pappersomslaget var nedkletat med blod precis som om någon skurit sig samtidigt som han vikit det. Och i det medföljande infobladet har grabbarna givetvis skrutit över det minsann inte är något "töntigt grisblod" utan äkta "människoblod".


Lukinzine om Med Segerrika vapen


Skitig jävla helvetespunk med fötterna fastkilade i Växjö, och med ett så passande namn som Femtekolonnare är det inte speciellt ofta man kommer i kontakt med. Politiskt, förbannat och med så mycket smuts och snorrester under naglarna att arbetarklassromantiken lyser igenom medlemmarnas otvättade samt svettiga nätbrynjor vare sig de vill eller inte. Samhällskritik och underjordspoesi när det är som bäst, helt enkelt. 

Kassettformatet klär dem som All Stars-skor klädde Joey Ramone, och bidrar även till den där smutsiga känslan som vilar över hela ljudbilden. Man känner sig nästan lite otvättad själv efter det snabba genomlyssnandet, men samtidigt vill man bara ha mer. Det är synd att texterna inte finns med i konvolutet, för även om jag har tryckt in hörlurarna ordentligt i öronen är det väldigt få ord som lyckas transformera sig till något begripligt (Texterna finns dock på bandets MySpace). Samtidigt behöver man kanske inte alltid ha ett texthäfte för att förstå vad låtar som Tafatta snutkukar ochVinylpunkare egentligen handlar om. Gillar man nämligen söndertrasad rubankspunk på gränsen till grind, så gillar man Femtekolonnare. Nog om det.


http://www.lukinzine.se/index.php?option=com_content&view=article&id=820%3Afemtekolonnarevape&catid=37%3Arecensioner&Itemid=57

Blogg as fuck om de tre första

3 släpp med Växjö's Femtekolonnare trillade ner i lådan för ett tag sedan, närmare bestämt 2 st CDr plattor och en kassett. Jag var inte mer bekant med dom innan mer än att jag sprungit på derasmyspace sida, lyssnat lite, och sedan dragit vidare. Det är rätt så grisig grind det handlar om här, och då menar jag grisig i positiv bemärkelse. Det är grind med punk som utgångspunkt som gäller här, och det är bra mycket roligare än stel och statisk metalgrind med söndertriggade trummor och kliniskt ljud. Femtekolonnare har ju dessutom precis rätt längd på sina släpp som klockar in på ca 11, 6, och 5 minuter. Helt jävla briljant då det efter ett tag köttar ihop sig rätt rejält i min skalle när det kommer till grind, och allt börjar låta rätt likt, Dropdead och gamla Napalm Death undantaget. Jag gillar även att det inte tokgrindas hela tiden utan att det bryts av med  både d-takt och 4-takt mellan varven, det enda jag skulle vilja se mer av är såna där riktigt långsamma träskpartier som nästan maler sig fram. Det dyker upp ett och annat, men jag vill ha mer. Alla 3 släppen är inspelade 2010 och låter i stort ganska lika, men bra, så det blir en samlad recension för alla tre. Jag skulle bli jävligt förvånad om ingen släppte en 7'' eller split 7'' med Femtekolonnare inom kort. Kolla upp!


http://bloggasfuck.blogspot.com/2011/02/femtekolonnare-3-demos.html

Slavestate om In Vino Veritas

Småländska powertrion Femtekolonnare bifogar ett brev som inleds med texten ”Det bästa med folköl är att man kan dricka många utan att bli full”. Detta i kombination med monsterhits som ””Fred, kärlek och jävla dumheter” och ”Ledmotiv för arbetsliv” gör det näst intill omöjligt att inte charmas av bandets ”In vino veritas”, ett kort men intensivt spöstraff bestående av inte mindre än sexton borgar-, hippie- och kulturtantshatande råpunksorkaner avklarade inom loppet av elva minuter. Femtekolonnare säger sig förutom folkölen vara inspirerade av den hårdaste black metal, och ingenting annat, men resultatet blir med undantag för ett par riktigt råa blastbeats till 99% ren och skär mangelpunk. Och det gillar vi ju. Särskilt när de i åttonde låten, lagom till mitten av plattan, drar ner tempot och ger sig på en blixtvisit i den mer återhållsamma fyrtaktens domäner i ”Ta en folköl och var som folk” för att bara sekunder senare, i ”Privatisera mera!” sparka igång grindsmattret igen. Det är förvisso inte ofta en elvaminutersplatta känns för lång, men i just det här fallet skulle jag vilja säga att Femtekolonnare i betydligt större utsträckning än många andra gör sitt yttersta för att man som lyssnare aldrig ska tröttna på dem. Samplade filmrepliker, åtskilliga tempobyten och växelsång gör ”In vino veritas” till ett av de mest ambitiösa CDR-släppen på ett bra tag. Fast å andra sidan skiter nog ett band av Femtekolonnares kaliber fullständigt i vad en eventuell lyssnare tycker.




http://www.slavestate.se/?e=1015