Småländska powertrion Femtekolonnare bifogar ett brev som inleds med texten ”Det bästa med folköl är att man kan dricka många utan att bli full”. Detta i kombination med monsterhits som ””Fred, kärlek och jävla dumheter” och ”Ledmotiv för arbetsliv” gör det näst intill omöjligt att inte charmas av bandets ”In vino veritas”, ett kort men intensivt spöstraff bestående av inte mindre än sexton borgar-, hippie- och kulturtantshatande råpunksorkaner avklarade inom loppet av elva minuter. Femtekolonnare säger sig förutom folkölen vara inspirerade av den hårdaste black metal, och ingenting annat, men resultatet blir med undantag för ett par riktigt råa blastbeats till 99% ren och skär mangelpunk. Och det gillar vi ju. Särskilt när de i åttonde låten, lagom till mitten av plattan, drar ner tempot och ger sig på en blixtvisit i den mer återhållsamma fyrtaktens domäner i ”Ta en folköl och var som folk” för att bara sekunder senare, i ”Privatisera mera!” sparka igång grindsmattret igen. Det är förvisso inte ofta en elvaminutersplatta känns för lång, men i just det här fallet skulle jag vilja säga att Femtekolonnare i betydligt större utsträckning än många andra gör sitt yttersta för att man som lyssnare aldrig ska tröttna på dem. Samplade filmrepliker, åtskilliga tempobyten och växelsång gör ”In vino veritas” till ett av de mest ambitiösa CDR-släppen på ett bra tag. Fast å andra sidan skiter nog ett band av Femtekolonnares kaliber fullständigt i vad en eventuell lyssnare tycker.
http://www.slavestate.se/?e=1015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar