fredag 28 september 2012

Välkommen till Växjö, Recension av Lukinzine


Bolag/Distributör: Ingen Våg
Utgivningsår: 
2012
Format:
 
MC
Betyg: 
7/10

Man kan kalla det som Femtekolonnare sysslar med för lite av varje för här samsas både grindcore och fastcore med hardcore och punk, och lägger man örat riktigt nära renset så kan man även skymta lite slängar av vad man skulle kunna kalla för powerviolence. Med andra ord är det här hårt, grisigt och över på sju minuter. Det vill säga att de sju spåren delar på ungefär en minut var, och det är precis vad en mänsklig kropp klarar av när det kommer till sådana här musikaliska attacker.
Trummorna blastbeatar som om domedagen väntade runt hörnet och sången har en sådan naglar-på-svarta-tavlan-desperation att man inte vet om man ska skrika eller gråta av lycka. Att killarna även får in lite d-takt på vissa ställen när de vågar dra i nödbromsen är ett plustecken i min bok, för det är nämligen där de finner sin riktiga identitet och därmed sticker ut från mängden. Bästa spåret är Spela snabbare, och det endast för att dess enkelhet går rakt in i öronen och ner i hjärtat. Kärlek vid första överkörningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar